Balkantrip 2009, Sarajevo
Senaste dygnet har varit rätt intressant. Igår såg jag en film som hette Milk (inte den av Sean Pen) som var ett riktigt sömnpiller. Den hade förmodligen en djup och konstnärlig mening. Tyvärr ingen jag lyckades snappa upp. Den handlade om en mjölkman som bodde hos sin mamma och drömde om att bli poet. Jag fattade inte ett skit och var rätt sur efter filmen. Min tanke om regisören är att han måste haft nån psykisk störning eller vara i sina sena 90.
Kvällen blev bättre. Tog jag en fika med Dennis som jag också träffade i Istanbul, han hade mycket skojigt att berätta och föreslog mig att istället för att åka till Kroatien ta mig till Belgrad. Jag har en hel drös med folk jag känner där så jag tänkte det blir en bättre resa. Detta ger mig mera tid att se film och träffa Sarajever. Denhär helgen organiserar IAESTE ett helgevent för jobbare i området. Ornela som jag känner här är engagerad i föreningen så det blev middag på en fin restaurang och sen några bir på City-Pub med det gänget och britterna. Mestadels var deltagarna från Kroatien men det fanns också en polska, en tyska och en brittiska samt två spanjacker.
Idag var det ganska segt. Såsade mest runt på förmiddagen med ett par nya britter som jag mötte igår. Vi bestämde oss för att åka iväg på en tour om Sarajevo-tunneln. Det var mycket intressant att se hur motståndsrörelsen arbetat och höra berättelser från kriget. Chauffören i min buss hade varit med och stridit mot serberna. Han tog värvning när han var 16. Mot slutet av kriget blev han skadad och fick spendera ert halvår på sjukhus. En rolig grej med touren var att jag på bussen som tog oss ut till tunneln träffade en svensk familj. De var här för filmfestivalen och jag undrade så klart om de var involverade i nått speciellt projekt. Mannen svarade att han var här för att visa sin film Mamut. Det var alltså Lukas Modysson med familj. Tyvärr är han rätt tillbakadragen och verkar inte gilla uppmärksamhet. Britterna och jag hade köpt biljetter till kvällen men han utryckte ingen vidare entusiasm om det. Blev lite besviken att han inte ställde upp på ett foto. Tycker det är konstigt med folk som jobbar med artistiska yrken men inte gillar uppmärksamhet.
Jag sprang också på Bosnier-Svensken som jag träffade i torsdags. De ska ut i kväll så vi möter nog dem och, om vi lyckas, IAESTE folket efter filmen.
Eftersom Lukas inte ville ställa upp på foto får ni nöja er med en bild på ett stuprör med kulhål i. Det sitter alldeles utanför mitt vandrarhem.
Tillägg: Sången i filmen jag såg i torsdags hette "Vissna blommor" och var av Stefan Sundström eller Sundbom.
